I den första delen av vår intervjuserie med IntegPartners grundare Lasse Ramquist utforskade vi möjligheterna med att frigöra den självorganiserande kraften i verksamheten – utan att tappa fotfästet. I del två fokuserar vi på vikten av att enas kring en berättelse från framtiden, och hur ett gemensamt språk och en stark kultur är avgörande för att skapa välmående organisationer.
När Lasse Ramquist talar om berättelser från framtiden menar han inte ett överambitiöst visionsdokument som blir liggande i en låda. Han syftar på ett genomtänkt, skarpslipat narrativ som varje medarbetare förstår – och känner sig delaktig i. Det är här den strategiska dialogen börjar. Till skillnad från den klassiska affärsplanen – som beskriver såväl mål som aktiviteter i ett språk anpassat för styrelserummet – måste framtidsberättelsen fokusera på en eller högst två centrala frågor och utmaningar där hela organisationen behöver mobiliseras.
”Ledningen kan inte lösa allt genom beslut eller projekt. Förmågan att leverera, hålla kvalitet eller driva komplexa satsningar kräver hela verksamhetens samlade energi och förståelse”, betonar Ramquist.
Det handlar alltså inte om att peka med hela handen, utan om att öppna för en gemensam process. En berättelse som bottnar i verkliga behov och samtidigt öppnar för att människor själva vill och kan bidra.
Måste kännas meningsfullt – för alla
Ett vanligt misstag är att börja i fel ände: att formulera mål och vägar framåt utan att först etablera ett varför. Det är därför berättelsen från framtiden måste bära på ett tydligt “varför” som känns relevant för varje medarbetare.
“Det måste finnas någonting i det som säger: det här är intressant för mig också, inte bara för chefen som har bonusar på spel,” förklarar Lasse. “Och då handlar det inte om pengar, utan om att det är roligare att jobba i ett företag där folk drar åt samma håll.”
Berättelsen blir då inte bara ett strategiskt verktyg – den blir en källa till inspiration och tillhörighet. Det är först när människor ser sin egen roll i helheten, och känner att det spelar roll vad de gör, som den självorganiserande kraften verkligen kan växa.
Från faktaunderlag till 40 minuter av förtätad mening
Det betyder att ledaren först destillerar allt bakgrundsmaterial – omvärldstrender, kundkrav, interna styrkor och svagheter – till ett narrativ som går att presentera på 30–40 minuter. Samtidigt måste underlaget vara så robust att medarbetarna kan granska samma fakta, ställa kritiska frågor och känna intellektuell trygghet i slutsatserna.
- Var är vi på väg? – En tydlig beskrivning av läget bortom horisonten, men det handlar inte om en abstrakt ”önskedröm”. Det ska väcka ett äkta hopp om att det här kan vi faktiskt klara av tillsammans.
- Varför är det viktigt? – Alla ska kunna se kopplingen till viktiga samhällsförändringar, kundernas förväntningar, nya marknadsvillkor, konkurrenternas framfart samt de interna gap vi behöver stänga.
- Hur ser det ut när vi är framme? – Måla upp en konkret målbild som gör att alla kan se det nya läget framför sig. Det ska förmedla en känsla av att det här faktiskt är inom räckhåll – om alla kraftsamlar och drar åt samma håll.
Men att presentera en berättelse från framtiden räcker inte. Det måste också finnas utrymme för att lyssna – på riktigt.
“Den trygghet som kommer ifrån att vara genomtänkt och artikulerad gör det intressant nog lättare att också växla spår och koppla på min nyfikenhet och mitt lyssnande. Om jag känner mig hotad så fort någon ställer en besvärlig fråga, så är risken stor att den strategiska dialogen blir till ett enkelriktat försvarstal.” säger Lasse.
Den dubbla rörelsen: först formulera, sedan lyssna
När berättelsen väl är presenterad släpps medarbetarna fria i mindre grupper. Uppdraget: att testa narrativet.
- Är budskapet begripligt?
- Saknas fakta, nyanser eller perspektiv?
- Köper vi målbilden – och vad krävs för att nå dit?
För att dialogen ska bli på riktigt krävs psykologisk trygghet. Ledaren behöver vara så förankrad i sitt eget case att hen utan prestige kan lyssna på tvivel, motargument och blinda fläckar.
“Om 20 procent av medarbetarna fortfarande är skeptiska efter workshopen är det inte medarbetarna som har svårt ”att fatta” – utan en ledning som har en hemläxa att göra.”
Medarbetarna kommer ställa sig frågan: ”What’s in it for me?” Pengar och bonusar må fungera i viss mån bland högre chefer, men det behövs annan tändvätska för att engagera alla. Människor triggas av tydlig mening, stolthet och möjlighet att göra skillnad. En framtidsberättelse måste därför tala till det vardagliga arbetets glädjeämnen: att jobba i ett lag som drar åt samma håll, att lyckas med kundleveranser och att känna utveckling i yrkesrollen.
Från ord till kultur
Ramquist knyter an till managementgurun Peter Druckers klassiska citat: “kultur äter strategi till frukost”. Han menar att en stark kultur gör organisationen mer intelligent och agil, den accelererar rörelsen från beslut till resultat. Men kultur formas inte av fredagsfika och värdeord på väggen – utan av vanor, beteenden och det språk vi använder för att tolka verkligheten.
Så berättelsen från framtiden är bara grundplåten. För att skapa en kultur där riktning, samarbete och ansvar blir vardag krävs mer än inspiration – det krävs ett gemensamt språk, nya vanor och övning.
“Kultur syns ju i vanor och beteenden. Den lever genom hur folk beter sig i vardagen, men också i form av hur man pratar och tänker – den lever i språket.”
Han jämför med en grupp afrikanska herdar som med ett snabbt ögonkast kan avgöra hur deras boskap mår. De har utvecklat ett gemensamt språk, som hjälper till att urskilja det som är viktigt i deras vardag. På samma sätt måste varje verksamhet bygga sin gemensamma förståelse – sina “ögon att se med”.
“Det är språket som gör oss till ett lag, att vi tänker i snarlika banor. Och det måste man öva, träna och bygga tillsammans – över tid.”
Här spelar berättelsen från framtiden en viktig roll – som en ledstång för att träna nya sätt att tänka, tala och agera.
Verkliga exempel på levande berättelser
Lasse återkommer ofta till konkreta exempel från sin långa karriär för att illustrera vad han menar. Ett exempel är ett företag han arbetade med, som grundades av en läkare med ett tydligt syfte: att förbättra livet för svårt funktionshindrade med hjälp av modern teknik.
“Hela företaget var besjälat av den principen,” minns han. “Syftet svarar på frågan: vad är vi till för?”
Han lyfter också fram Svenska Kraftnät, en myndighet med ett tydligt samhällsuppdrag, där syftet är djupt integrerat i vardagen. Trots andra utmaningar har detta uppdrag blivit en stark samlande kraft för hela organisationen.
“Det står mycket på spel för hela samhället och de har en nyckelroll i det. Det gör att det blir en bärande kraft till samverkan och kraftsamling.”
Northvolt – när gemensamt språk saknas
Lasse tar också upp ett aktuellt exempel – Northvolt – och låter dess snabba expansion och dramatiska konkurs illustrera riskerna med organisatoriska språkbrister.
“Här samlas kompetens från hela världen för att bygga avancerade batterier i rekordfart. Utan ett erfarenhetsbaserat, gemensamt språk (och då pratar vi inte om svenska, engelska eller koreanska) utan en gemensam begreppsapparat som gör att vi alla kan förstå vad som krävs för att bygga dessa batterier tillsammans i en komplex produktionsprocess. Utan dessa gemensamma ögon att se med blir friktionen oundviklig. Problemen handlar sällan om visionen i sig – berättelsen om klimatomställningen är solklar – utan om den kulturella kompetensbaserade kärna som måste bära en så komplex verksamhet.”
Översätta strategi till vardagsvanor
Ramquists budskap är tydligt: berättelsen från framtiden är fundamentet, men den är inte allt. Den måste även följas av:
- Ledstänger i vardagen – enkla principer som styr beslut på alla nivåer och hjälper individer och team att skapa och upprätthålla fungerande vanor.
- Gemensamma begrepp – ett operativt språk som ger snabb återkoppling (”ser vi samma sak?”).
- Träningsarenor – operationella forum där alla får stöd att öva sig i professionell och respektfull kommunikation – samtidigt som jobbet blir gjort. Träning i den praktiska vardagen är alltid överlägsen att sitta på skolbänken.
“Precis här brister det ofta. Kommunikationen kan bryta samman redan i de stora kick‑off‑mötena, men risken är minst lika stor i dagliga mejltrådar, Teams‑chattar och arbetsmöten. Det är här, mitt i den operationella virvelvinden, som samarbete och leverans verkligen testas”, betonar Ramquist.
När berättelsen från framtiden klarar medarbetarnas granskning och språket börjar leva i vardagen, har kulturen fått sitt syre. Då uppstår en sammanhållande, självorganiserande kraft, som gör att strategin tar fart – det börjar producera ett kognitivt fält som genomsyrar allt som sker. Det ger alla en fundamental samsyn som håller ihop verksamheten, även när planer måste revideras.
Lasse återkommer till syftet med sin bok Kraftsamla: Involvera alla för framgång i en oförutsägbar värld.
”Det boken försöker förmedla är ett språk, en begreppsapparat och ett sätt att betrakta det som sker i större organisationer. Den lyfter fram det som behövs för att svetsa samman hela verksamheten i en gemensam kraftsamling. Det handlar om kultur, om vilket slags ledarskap, lagarbete och tvärfunktionellt samarbete som krävs. Men framför allt handlar det om kommunikation. För det är där det allra mesta bryter ihop i stora, komplexa organisationer – vi saknar ett respektfullt och professionellt sätt att prata med varandra. Utan det, ingen verklig samverkan.”
I den tredje och sista delen av intervjuserien med Lasse Ramquist fördjupar vi oss i vad som händer när ledningen tappar kontakt med verkligheten. I dagens komplexa och oförutsägbara värld krävs nya grepp.
Köp Lasse Ramquists bok Kraftsamla : involvera alla för framgång i en oförutsägbar värld.
Vill du veta mer om hur man skapar välmående och effektiva organisationer? Kontakta oss på IntegPartner!
